Söndagsbilden,

Efter flera dagars födelsedagsfirande var det riktigt efterlängtat med en söndagspromenad idag. Dagen började helt perfekt, för båda barnen sov till klockan nio. Det är nog rekord här i huset. Barnen uppvaktade sin pappa med kort samt presenter och vi tog en riktigt långsam start på dagen.

Jag vet att många inte tycker om vintern, men jag måste nog säga att jag älskar när det kommer snö. Jag njuter av att se naturen falla i dvala och trivs då luften är torr och frisk när jag andas. Idag var naturen sagolik tyckte jag. Solen sken vackert på förmiddagen men tyvärr hann den gå i moln innan vi hann ut.

Önskar er en riktigt fridfull söndag!

Partytime!

November har alltid varit en festmånad för mig. Först ut är moster, sen jag och sedan käraste barndomsvännen med födelsedagar. Sen firar vi vår bröllopsdag i slutet av månaden. Så det har alltid funnits en orsak att se fram emot denna annars litet gråa månad. Sen när november månad är avklarad - ja då närmar ju sig redan julen med stormsteg.

Ikväll skall vi fira sådär stillsamt med våra närmaste vänner över litet god mat. Det ser jag verkligen fram emot. Dottern får lov att hänga med eftersom jag ammar ännu och vi således är ganska beroende av varandra.

På tal om mat så har just dottern haft potatispremiär i veckan. Hon är ganska lugn till sin natur och när jag satt den första potatisskeden i hennes mun, tittade hon på mig med sin intensivaste blick och spottade lugnt ut den tillbaka. Inget skrik eller någon dramatik där inte. Nu när vi har övat några dagar så har vi gått från 8 skedar in - 8 skedar ut, till ett storslagna 8 skedar in - 6 skedar ut. Det tar sig alltså!

Var är mjölken mamma?

Eftersom november månad är partymånad, så skall vi naturligtvis festa till det litet här i bloggen också. Jag berättar mera om det senare. Glöm inte att hålla utkik här i bloggen!

Ha nu en riktigt mysig helg!

Jag och Molly,

Tack för era gratulationer och era värmande ord! Jag har legat vaken inatt med värkande häl (av alla kroppsdelar) och tänkte, ja tack. Nu kom krämporna som på beställning med åldern.

Som på beställning dök också ett specialerbjudande upp i en av affärerna i stan för ett tag sedan. Jag hade tummat på denna svarta tunika från Odd Molly och när erbjudandet kom, hakade jag på och köpte den. I födelsedagspresent åt mig själv. Svart har alltid varit en favoritfärg och jag gillar både modellen och dekorationerna på Wigwam dressen.

Bli nu inte rädda. Dethär kommer inte att bli någon Odd Molly blogg. Jag har inte vunnit på lotto. Jag har faktiskt inte varit värst förtjust i Odd Molly kläderna och jag tycker de är väldigt dyra, men just denhär modellen tycker jag som sagt är fin. Att den dessutom effektivt döljer min post-gravida mage är ju bara en bonus. Är den så fin att man ha den som julfestplagg tycker ni?

Kolla gärna in klädgalgen. Den har makens morfar haft med sig när han återvände till Finland från Amerika. Swedish American Line står det på den. Vi har inte så många ärvda föremål i hushållet, så den är en kär klenod.

Jag ber om ursäkt för att jag har varit dålig på att kommentera i era bloggar den senaste veckan, men jag kommer igen när livet lugnat sig litet. Några nya läsare har hittat hit också, er vill jag önska hjärtligt välkommen!

Ha en vacker torsdag!

Rapport mitt i livet,

Som så ofta när man står inför nya vägskäl i livet, så vet man inte riktigt vad man skall förvänta sig. När jag nu klappar på medelålderns port, undrar jag stillsamt vad som komma skall. Borde jag förvänta mig någon kris i antågande eller skall jag se fram emot att skörda frukten av den bästa tiden i livet?

Man talar ju om att det är vanligt med olika kriser mitt i livet. Man vill fixa till sitt utseende, byta livspartner, yrke eller någon annan viktig del i ens liv. Jag undrar hurdan kris jag kunde tänka mig att ha. Det långa håret klippte jag av när sonen föddes. Jag envisas ännu med att färga det blont ännu fast naturen sätter hårt mot hårt. Kilona har ökat i antal vartefter barnen fötts, men det bjuder jag på. Är för lat för att banta och tycker att choklad är alldeles för gott för att plåga mig själv med att sluta äta det. Kroppen för övrigt lämnar väl plats för förbättring, men jag har inget större behov att ändra på det heller. Någon skall ju se ut såhär också. Mannen i mitt liv vill jag inte byta och jobb bytte jag nyligen, så jag får väl ge det en chans innan jag gör några ändringar där. Så den största krisen jag kunde tänka mig just nu skulle väl vara om jag blev riktigt förtjust i rosa. Just nu känns det inte heller aktuellt, men med åren har jag lärt mig att osagt är bäst!

Just nu ser jag faktiskt tillbaka på mitt liv med tacksamhet. Jag hade en trygg och lycklig barndom. Som tonåring var livet väldigt svartvitt, men med årens lopp har färgerna blandats ihop på paletten. Om jag tidigare upplevde att jag hade svar på alla frågor, så tycker jag idag att jag har flera frågor - än svar! Jag har haft ett rikt studieliv, hunnit bo utomlands en tid och haft lyckan att få ett jobb som jag trivs med. Hunnit prova på många olika hobbyer och funnit oaser som balanserat upp den stressiga vardagen.

Mest tacksam är jag nog ändå för alla vackra människor runt omkring mig. Min familj. Min man, våra barn, våra föräldrar och släkt. Som grädde på moset omges jag dessutom av flera underbara vänner. Endel har hängt med sedan barnsben och en del har jag lärt känna under åren som gått. Jag är lyckligt lottad tycker jag, så jag väntar nog med krisen. Tids nog kommer nog livet att erbjuda kriser, det går inte att undvika tyvärr. Min högsta önskan just nu är att vi alla skall få fortsätta vara friska.

Min mor sa att den första snön föll när jag föddes. En kär vän sa att första snön föll den dagen jag fyllde 10 år. Det gör den även idag! Vilket lustigt sammanträffande.

Kära vänner. Jag önskar er den finaste av dagar!

Tema vecka 45, Köksinredning

Köksinredning är denhär veckans tema på Fabriken och det känns ju högaktuellt eftersom vi som bäst ritar på bl a köket till vårt blivande hem. Köket kommer att bli hästskoformat, inte så värst djupt men ganska brett. Vårt nuvarande kök är vitt och det trivs vi bra med, så det nya köket kommer nog också att gå i vitt.

Eftersom ni delade med er av era erfarenheter gällande planeringen av klädrummet tänkte jag höra efter om ni vill dela med er av era bästa kökstips denhär gången? Jag fick en massa bra tips och idéer senast tyckte jag. Tusen tack för dem! Inspirationen har jag hämtat från Lidhults och Tibrokök.

Jag funderar mycket på en köksö. Har själv ingen erfarenhet av en, så berätta gärna om du har erfarenhet. För- och nackdelar? Själv gillar jag denhär idén med en förlängd skiva där man kan sitta och äta t ex mellanmål eller dricka en kopp kaffe.

 

Alternativt kunde man bygga ut en U-formad del i ena änden av köket?

Höjden och modellen på de övre skåpen funderar jag mycket på. Skall man ha fasta luckor på övre skåpen som här ovan? Notera den breda diskbänksdelen.

Vi har tänk att takhöjden skall vara 280 cm i huset, så kanske skall köket ha en liten skåpdel ovanför den övre skåpraden för att det inte skall se så kompakt ut. Undrar just vad man skall ha i de skåpen då?

 

Vi har tänkt ha en liten mellanvägg mellan vardagsrummet och köket. Att bygga en fast vitrin på den väggen kanske inte vore så dumt. Kan man ha för många köksskåp tror ni?

En sånhär bänk under fönstret påminner mig om England. Jag vet inte varför, det bara gör det. Där kunde ungarna sitta medan man kockar i köket (när de inte hjälper till förstås!). En sån vore härlig att ha.

Ett såhär ljust och fint kök önskar jag mig. Önskar att man bara kunde knäppa med fingrarna och det skulle uppenbara sig tillsammans med resten av huset. Man kan ju alltid drömma...

Nu ser jag fram emot att höra dina kökserfarenheter. Vad borde vi tänka på i planeringen?

Tack för titten och ha en fin tisdag!

Söndagsbilden,

Visst är det söndag ännu fast klockan är mycket? Denhär dagen har känts lång tycker jag, men den har varit innehållsrik som de övriga dagarna denhär veckan. Tänk att de flesta dagar känns ju livet så rutinartat och inrutat. Sen när allting rubbas och man råkar ut för överraskande händelser, så är det just de tråkiga rutinartade dagarna man längtar efter. Kanske är det så att rutiner ger en känsla av trygghet för såväl små som stora?

Med en tung vecka i bagaget så har jag känt mig väldigt trött i helgen. En liten ljuspunkt var iallafall att komma iväg på ett Nordljus party till en god vän igår. Företaget och konceptet var nytt för mig, så jag såg fram emot tillställningen. Företaget har över 3000 produkter i sitt sortiment och försäljaren visade naturligtvis bara upp en bråkdel av dem. Mycket fina och mysiga artiklar har de, men eftersom jag har bestämt att inte köpa så mycket innan huset är färdigt så har jag inga "akuta" behov just nu.

Sen är jag nog litet gammaldags (notera, gammaldags inte gammal alltså!) tror jag. Jag gillar fortfarande att "tumma" på grejer innan jag köper dem. Det är liksom en del av upplevelsen för mig. Jag älskar att stiga in i en butik och få dendär känslan att ögonen inte räcker till att ta in alla intryck. Att känna på form och material innan jag bestämmer mig. Sån är jag då...

Är du nyfiken på Nordljus grejer så går det bra att kika in här. Ta god tid på dig, för det finns mycket att titta på.

Nu är det dags att låta denhär tunga veckan gå till historien. Hoppas att nästa vecka kommer att vara lugnare och mera rutinmässig.

Ha en finfin start på den nya veckan!

Nya krafttag,

Ibland svänger det fort när man har små barn, brukar jag säga. Vår lillasyster blev krasslig i söndags. Vi var till läkare med henne på tisdag men på kvällen blev hon så svag att vi fick åka in till sjukhuset med henne. Hon hade en kraftig infektion, men ingenting livshotande som tur. Sonen hann göra några rejäla rundor på sjukhuset när han var nyfödd, så det stället väcker alltid en hel del mindre trevliga minnen till liv. Vårdpersonalen är dock alldeles underbar där, så det är det bästa stället att vara på enligt mig, när man har ett sjukt barn.

Många i personalen kom ihåg sonen också och ville gärna träffa honom så han kom på besök. Han hade gjort dethär kortet åt sin lillasyster. Eftersom jag gillar att scrappa egna kort, så hoppas jag ju att han ärvt litet av mammas intresse. Visst verkar han ha gjort det?

Efter några dagars medicinering mår syster yster redan bättre och börjar vara sitt soliga jag igen. Såhär i allhelgona sänder jag en tanke till alla föräldrar som kommit hem från sjukhuset utan sina barn. Det finns alltför många sådana tyvärr. Jag är gränslöst tacksam varje gång jag får komma hem och ha barnen med mig.

Så idag tänder vi ett ljus för änglabarn och alla andra änglar som tittar ner på oss över molnkanten.

Ha en skön helg och ta vara på era nära och kära!