Bland betongdammet,

Ifall ni undrar om ni tittar in hos världens långsammaste bloggare, så kan jag bara citera Nalle Puh och humma sakta. Tiden är nämligen inte alls på min sida just nu och inte bara dagarna utan även veckorna flyger iväg i en ryslig fart. Det är redan en vecka sedan vi var ute på vår lilla utflykt.

Vi susade fram genom vackra höstlandskap. Det finns ett ställe (minns tyvärr inte vad det heter) där landskapet är kuperat och mina tankar går alltid till England när vi kör genom det. Det är så vackert där.

Eftersom vintern står inför dörren, passade vi på att besöka en butik med ett stort sortiment barnkläder. Besöket var lyckat och vi hittade vinteroveraller åt båda barnen där.

Till sist nådde vi vår slutdestination. Vi hade ett späckat program men vi hann besöka både ett stort blåvitt varuhus och ett annat stort blågult ett, så enligt mig hann vi ändå med det viktigaste. Ja så hann vi förstås njuta av en bit god mat också och det är ju aldrig fy skam för trötta småbarnsföräldrar.

Dottern och jag inledde veckan med en sjukhusvistelse. Det var en intressant upplevelse på så sätt att under tiden jag satt på sjukhuset så hade timmermännen slagit upp alla mellanväggar i huset. Jag tänkte knappt känna igen mig när jag steg in genom dörren. Vad roligt det var att äntligen få se hur rummen har tagit form.

Veckan i övrigt har bestått av mycket planerande av huset. Idag väntade den vanliga söndagssysslan - städningen. En av de jobbigare sakerna med att bygga är ju att man inte bara skall städa ett, utan två hus hela tiden. Som om man inte skulle ha händerna fulla ändå!

Nu önskar jag dig en riktigt skön fortsättning på söndagen! Hoppas att solen skiner där du är.