Om mirakel,

Tackkortet jag gjorde till alla som uppmärksammade dotterns födsel.

Jag vaknar av att något kittlar mig på kinden. Det är mörkt i rummet när jag öppnar mina ögon. Så känner jag det igen. Någon smeker min kind lätt, lätt... Det känns så skönt att jag vill falla tillbaka till sömns, men jag håller mig vaken. På nytt och på nytt smeker någon min kind. En liten hand smeker den så lätt, så lätt...

Så känner jag en liten andedräkt, så nära, så nära... När jag slår upp ögonen kan jag just och just urskilja sonens ögon i mörkret. Han lägger sin lilla arm om min hals. "Det är dagen mamma", viskar han i mitt öra. Jag kunde inte tänka mig ett bättre sätt att börja denna dag på.

Det är en fin dag idag. Solen skiner och himlen är hög och blå. Fina dagar får mig att tänka på mirakel och just idag känner jag en sån enorm tacksamhet över våra två mirakel. Vägen hit har varit lång och bitvis mycket tung, men idag får vi dela vår vardag med två underbara barn och det är ett stort mirakel.

Ni som också läser Linns blogg vet att denhär dagen är en avgörande dag för hennes familj. Mina tankar, som så många andras, går till dem idag. Det är en fin dag för ett mirakel!

Foto vi hade inne i tackkortet