Nya perspektiv,

Efter veckor och månader av oro och mycket nattvak var jag ganska slut när dottern blev intagen på sjukhus förra veckan. När dotterns fysioterapeut kom med förslaget att jag skulle åka hem och sova en (hel) natt lät förslaget helt utopistiskt, men vid närmare eftertanke lät det väldigt lockande.

I bästa samråd med maken gjorde vi upp en plan, att han skulle stanna med dottern på sjukhuset. Litet konsert blev det nog första natten, men redan andra natten gick mycket bättre. Förra natten sov vi alla hemma och dottern sov 11 timmar i ett sträck utan så mycket som ett pip. Klockan fem på morgonen kollade jag första gången att hon ännu andades. Följande gång klockan sju.

Jag vet inte om det är den goda nattsömnen som gjort att jag njutit alldeles extra av dagen. Jag tog en promenad i regnet och njöt av att få vara ute i den friska luften. Telefonen ringde med det underbaraste meddelandet att vi skulle få en kär gäst på besök på eftermiddagen. Jag fick fin feedback på ett jobb jag gjort och dagen avrundades med ett möte där en problematisk situation nu ser ut att gå mot en lösning.

En helt hygglig dag skulle jag säga. Eller är det bara så det känns när man fått sova litet?

Nu är det iallafall dags att krama kudden igen. Go' natt!