torsdag 7 juli 2011

En förträfflig torsdag,


Först skulle det hända på tisdag. Sen skulle det hända på onsdag. Så äntligen idag på morgonen, så möttes vi av synen av betongbilen när vi kom till tomten. Hela tre betongbilar stod där faktiskt på kö, så det gick åt en del betong för att fylla sockeln.


Vi lyfte sonen nästan halvsovande i bilen, för att han skulle få se betongbilen som han väntat så på. Det blev en litet annorlunda start på dagen för honom som fick äta frukost i bilen. Vi var nog alla litet imponerade av den långa kranen de använde för att spruta betongen på rätt plats. Solen gassade från en klarblå himmel, så vi hade åtminstone tur med vädret. Fast jag tycker nästan synd om killarna som jobbat många långa dagar för att få formarna på plats. De har nog haft det ganska svettigt.


Ifall ni undrar hur det gick med rören vi flyttade i tisdags, så ser ni här. De klarade sig t o m med litet marginal. Vilken tur att vi upptäckte det i god tid, så vi hann flytta dem.


Eftersom vi började dagen med sand och vatten, så kunde vi ju lika bra sluta med samma tema. Efter middagen stuvade vi in barnen i bilen och åkte till stranden. Det var premiär för dottern som också fick inviga sin UV-dräkt. Hon var helt såld direkt och satt och grävde med sina små händer i sanden. Ibland lyfte hon upp händerna mot himlen och lät sanden rinna mellan fingrarna och man kunde se så hon njöt.

Nu tror jag att vi tar helg från byggandet och tar nya tag nästa vecka. Litet skall man väl få njuta av sommaren också!

5 kommentarer:

Anna-Lena sa...

Kul att det äntligen blev gjutning idag! Lilltjejen ser verkligen ut att trivas i vattenbrynet :-)

Johanna Stålros sa...

Så skönt att det kom igång! söt er dotter är när hon sitter där och filosoferar! Kram Johanna

Anonym sa...

Verkar vara en mycket försigkommen ung dam.Blir skoj att träffas i kväll.
Moster B.

alegni sa...

nåja, nu är ni verkligen på god väg redan!
härligt att se de små upptäcka nya saker :)
hoppas ni får en avkopplande helg efter all stress på senare tid. kram

Hanna sa...

Spännande.
Kram
Hanna