En av dagens höjdpunkt såhär som hemmamamma är definitivt när posten kommer. Det är ett säkert tecken på att det fortfarande finns en hel värld därute. En raritet i postluckan numera, är ju vykort eller handskrivna brev. När jag var barn hade man ju brevvänner som man brevväxlade med. Det är nog ett minne blott idag då all kommunikation sker på webben.
Dehär underbara korten damp iallafall ner i vår brevlucka i veckan. Min kära moster "på andra sidan viken" skickade dem till barnen. Själv älskar jag Lena Anderssons detaljerade bilder. Man kan sitta och titta på dem länge och sjunka in i fantasins underbara värld.
Åt båda barnen har jag fört dagbok över deras första levnadsår. Jag har använt denna söta dagbok med just Maja. Varje kväll skriver jag några rader om dagens händelser, reflektioner över föräldraskapet och om barnens utveckling. Litet som Emil's mammas "blåa bok" kanske? Inte så många rackartyg för Emma då ännu, men hon hinner väl komma igen. Sonen däremot skulle väl fylla en "blå bok" vid dethär laget kan jag tänka mig...
Denhär veckan har varit riktigt fartfylld. Flera läkarbesök, möten, lunchträffar och annat skojigt. Jag mailar och umgås flitigt med husförsäljare och arkitekter också. I hopp om att någon skulle hitta en bra lösning på ett hem åt oss.
Tusen tack för alla era kommentarer! Varenda en gör mig otroligt glad skall ni veta. Jag har varit dålig på att titta tillbaka till er de senaste dagarna, men jag lovar att bättra mig!
Önskar er en fin dag!
4 kommentarer:
Vilka fina kort,alltid trevligt med en ordentlig postgång,ännu till när man är hemma och råkar höra då postluckan smäller.
Har saknat dig,men förstår att de är fullt upp.
Moster B.
vad roligt att du är så flitig med att skriva i barnens böcker. det är jättevärdefullt sen när de blir större, dels för att de är nyfikna på hur det var när de var små, dels för att du själv ska komma ihåg något. småbarnstiden var så intensiv hos oss, så jag skulle inte minnas något utan foton, videofilmer och vissa anteckningar.
ha det gott!
Vilken fin bok du har att nerpränta dagshändelserna i.
Varför fanns det inte sånt då Björn var liten!
Det svåraste är att gallra bland alla vackra vykort och bara måsta slänga dem, det går tyvärr ej att spara på alla år efter år, det har jag märkt eftersom de flesta av mina lådor är proppade av gamla och nya sköna kort.
vad bra att skriva ner så mycket. Nu blev jag också inspirerad av det.
Skicka en kommentar