Eftersom jag själv är enda barnet, är jag lyckligt ovetande om hur dethär med syskonrelationer fungerar. På gott och på ont. Därför är det med stort intresse jag följer med hur våra barns relation utvecklas.
Hittills har det varit sonen som dragit det längre strået eftersom han är äldre, men jag anar att det bara är en tidsfråga, hur länge han har ett försprång. Det verkar nämligen redan som dottern skulle veta "vilka knappar" hon skall trycka på.
Det är nämligen med nöd och näppe hon når upp till knappen på digiboxen. Men hennes förtjusning är icke att ta fel på när hon lyckas stänga TV'n mitt när storebror tittar på ett program. Så jag undrar. Är det möjligt att hon i sin ringa ålder kan ha en visst nöje av att reta sin bror?
Nu är jag nyfiken på alla er som har syskon. Vilket är ert första minne av er syskonrelation (eller relationer) och hur gamla var ni då? Eller barnens?
11 kommentarer:
Tur att ni inte har en källare under vardagsrummret som vi hade när jag var liten. Jag var fem år då jag fick lov att hålla i lillebror, då under 1 år ,då luckan öppnades o mamma skulle ner efter något.....gissa om jag hade god lust att tappa greppet! Jag var ej längre den yngsta!
Annars var det nog bara att försöka hålla sig framme bland tre andra syskon! Men det gick bra idag är vi bästa vänner!
Blir roligt att följa era små!
Har bara hört min storasyster 8fem år äldre) berätta att hon tyckte det var jobbigt med mig som alltid skulle blanda mig i hennes... :o)
Annars blev gåvan väldigt uppskattad och jag köpte en underbar blomkvist från blomaffären du tipsade om! ♥
Oops! Fem år äldre skulle det vara och jaa, tror nog att hon kan klura ut och retas redan... beror på reaktionen som följer...
jag tror småsyskon har det här med att retas inbyggt i generna. hos oss har lillebror älskat att retas med sin storebror (och med mig) från start och han vet precis vad som får igång oss båda två :)
Vilken otroligt fin skrift,det jag sett av lillasyster E,så tror jag de finns en liten gnutta sanning i de du skriver,hon kommer att visa store bror vem de är som kommer att bestämma hos er.
Själv har jag som storasyster aldrig lidit av att mina småsyskon skulle ha tagit min dominerande plats dom just STORA SYSTER.
Moster B.
Skall naturligtvis vara ..som.
Moster B.
Underbar bild! :)
Ett av de första minnena är när alla på dagis gått in och jag märker att lillebror (då just fyllda 3) inte är med inne. Mycket riktigt hittar tanterna honom på dagisgården stel som en pinne med en humla surrande runt sig. Ganska snart därefter beslöt dagistanterna att jag måste byta grupp till den finska sidan eftersom jag tog hand om honom för mycket (våra föräldrar höll just på och skilde sig då). Och det känner jag ännu sorg över då jag tänker på det så det måste ha varit en mycket stor sorg för mig (och helt onödigt att göra så enligt mitt tycke nu som vuxen).
Vår ålderskillnad är bara 1år9mån så vi har lekt massor tillsammans. Då han var i 2-3 års åldern fick han ännu bara vara med på bestämda villkor-antingen vara baby i leken och gråta då vi (jag och nån kompis) så sade eller också var han tillfördelad hundrollen med repliken "voff" då vi så önskade...
Här är lillebor överlyclig då någon lämnat fjärrkontrollen i soffan så han räcks till den. Nänänä ropar han, skakar nekande på huvet, tar fjärrkontrollen och trycker på ALLA knappar han bara hinner- och beskådar sedan storögt storasyskonens reaktion då rutan blir svart eller full av prickar... :D
Underbart är det sowieso med syskon - jag försöker själv stärka den relationen hos mina barn så mycket som möjligt och också sätta ord på den. Dessutom har vi sagor om syskon osv. Det är (hoppeligen) en livslång relation som man kan ha så mycket glädje av och hoppeligen hjälp och stöd då man behöver senare i livet.
H.
Haje (som har mcyket svårt att skriva kort...)
Hos oss har vi en konflikt mellan bröderna flera gånger per dag, det är väl något som hör till, men jädrans att det tar på nerverna emellanåt då båda skall t.ex ha precis samma leksak fast det finns hundratals andra... Men visst leker de bra ihop också!
Mina egna minnen är ungefär från 6-års ålder, har två större bröder. Den äldre älskade att bråka med mig och få mig att gråta, den yngre var alltid snäll mot mig!
Ha en skön kväll!
Jag är också enda barnet så jag väntar med spänning på hur jag skall tackla det när vårt enda barn får ett syskon. Intressant det där med syskonkärlek...
Tack alla för att ni vill dela med er av era erfarenheter!
Lyckoslanten: Vad roligt om gåvan var uppskattad. Hoppas att ert möte var lyckat!
Haje: På denhär bloggen kan man inte skriva FÖR långt! Jag läser allt med stort intresse. Kan du tipsa om någon bra syskonsaga??
Våra absoluta favoriter är : När vi var ensamma i världen och Lillasyster Kanin, båda av Ulf Nilsson. Lillasyster Kanin finns som film o e så jätte härlig (lite spännande några sekunder med några vargar som jagar dem så om man e känslig kan d vara bra o läsa boken först) Handlar om en storebor som tar han om sin lillasyster som e bebis medan mamma o pappa e borta en dag. Båda så varma o stämningsfulla.
Så har vi en cd med SyskonSagor, bla Storasyster Lille bror, Olle får en syster, Barnen på bråkmakargatan och Lillebror o natten och Lillasyster Kanin.
Det var nu dom jag kom på nu :)
Skicka en kommentar