Inte riktigt som i Strömsö,

Maken och jag tog en tidig tur till tomten imorse. Bara för att konstatera att allt såg ut som i slutet på förra veckan. Ingen hade dykt upp för att påbörja grunden. Vi for iväg på några ärenden och direkt efter lunch ringde telefonen. Killarna som skulle göra grunden hade kommit!

Vi for genast tillbaka till tomten. På bara en timme hade de lagt ut det yttre varvet med formar för gjutningen. Dessvärre hade det genast uppstått ett problem. Några av rören var dragna för nära kanten, så formarna inte rymdes ner. Vad göra? Jo, maken fick snällt ta spaden i hand och börja gräva.

Fast den idylliska Strömsö känslan kändes litet avlägsen vid tillfället, tyckte jag att vi klarade situationen hyfsat bra. Vi grävde, drog upp rören och skarvade med några restbitar vi hade sparat (där ser man - man skall aldrig slänga något!). Vi fick alla rören flyttade till precis tillräcklig nivå. Skyddsröret som satt på vattenledningsröret var något mera utmanande att fixa, men vi hade tur och genom att ändra ordning på skarvarna så fick vi det flyttat några centimeter. Jag satt i gropen och höll fast bottenröret med fötterna medan maken och vår ansvarige arbetsledare trädde av och på skyddsröret.

Vår familjebil är ju inte direkt utrustad med alla verktyg man behöver för rörmokeri, men jag kan med en gnutta stolthet säga att vi hittade allt vi behövde. En kniv för att vässa kanterna, en trasa (från biltvätten) att putsa ändorna med och mitt klövervaselin för att smörja tätningarna med. Kom inte och säg att jag inte har en välutrustad handväska! Dock tror jag inte att jag använder just den burken som läppfett längre...

Nu håller vi tummarna för gjutning imorgon!