En urgammal konst,

Vet ni vad ett av världens äldsta yrken är? Jo lantmäteriyrket. Den ädla konsten utövade maken och jag på tomten igår, när vi var där för att mäta ut var huset skall stå.

Rustade med ritning, måttband, märkpålar och vinkelprisma började vi mätjobbet. Här ser ni för övrigt hur vår husmodell ser ut. Ett vinkelhus med kopplat biltak. Huset kommer mer eller mindre att skydda från insyn från gatan och gården vetter mot skogen, så där hoppas vi få litet lugn och ro.

Först märkte vi ut en nollpunkt som vi utgick ifrån. Vi märkte ut punkter längs tomtens långsidor, som vi utgick från när vi mätte inåt mot tomten.

Mitt på tomten märkte vi ut en siktlinje. Den är en parallell linje till huslinjen, som hjälper grävaren när pålarna som märker ut huset tids nog försvinner under grävningen.

Vi mätte ut huset och 1,5 meter utanför huskanten, så att jordbyggarna skall veta ungefär hur stor yta som skall prepareras för huset. Isoleringen och dräneringen kommer ju att ligga utanför själva husytan.

Nu återstår det bara att samla ihop det sista riset på tomten, så får grävmaskinen komma. Då blir det spännande att se vad som döljer sig under ytan. När det kommer till budgeteringen, så tror jag att jordbyggnadsdelen är det momentet där man kan vara beredd på de största överraskningarna.

I övrigt kan man väl säga att veckan har gått i samma tema som hela den gångna våren. Tre läkarbesök, tre mer eller mindre sömnlösa nätter och ett sömnskuldssaldo som ökar för varje dag som går. Det verkar som sjukdomstrenden hos barnen vill inte släppa sitt envisa grepp ännu. Tyvärr. En sak är åtminstone säker, tröttheten är min trogna följeslagare just nu.

För flera söndagsbilder, kika in på Fabriken.

Jag önskar er en skön söndag. Låt oss försöka ladda batterierna litet idag!