Rapport mitt i livet,

Som så ofta när man står inför nya vägskäl i livet, så vet man inte riktigt vad man skall förvänta sig. När jag nu klappar på medelålderns port, undrar jag stillsamt vad som komma skall. Borde jag förvänta mig någon kris i antågande eller skall jag se fram emot att skörda frukten av den bästa tiden i livet?

Man talar ju om att det är vanligt med olika kriser mitt i livet. Man vill fixa till sitt utseende, byta livspartner, yrke eller någon annan viktig del i ens liv. Jag undrar hurdan kris jag kunde tänka mig att ha. Det långa håret klippte jag av när sonen föddes. Jag envisas ännu med att färga det blont ännu fast naturen sätter hårt mot hårt. Kilona har ökat i antal vartefter barnen fötts, men det bjuder jag på. Är för lat för att banta och tycker att choklad är alldeles för gott för att plåga mig själv med att sluta äta det. Kroppen för övrigt lämnar väl plats för förbättring, men jag har inget större behov att ändra på det heller. Någon skall ju se ut såhär också. Mannen i mitt liv vill jag inte byta och jobb bytte jag nyligen, så jag får väl ge det en chans innan jag gör några ändringar där. Så den största krisen jag kunde tänka mig just nu skulle väl vara om jag blev riktigt förtjust i rosa. Just nu känns det inte heller aktuellt, men med åren har jag lärt mig att osagt är bäst!

Just nu ser jag faktiskt tillbaka på mitt liv med tacksamhet. Jag hade en trygg och lycklig barndom. Som tonåring var livet väldigt svartvitt, men med årens lopp har färgerna blandats ihop på paletten. Om jag tidigare upplevde att jag hade svar på alla frågor, så tycker jag idag att jag har flera frågor - än svar! Jag har haft ett rikt studieliv, hunnit bo utomlands en tid och haft lyckan att få ett jobb som jag trivs med. Hunnit prova på många olika hobbyer och funnit oaser som balanserat upp den stressiga vardagen.

Mest tacksam är jag nog ändå för alla vackra människor runt omkring mig. Min familj. Min man, våra barn, våra föräldrar och släkt. Som grädde på moset omges jag dessutom av flera underbara vänner. Endel har hängt med sedan barnsben och en del har jag lärt känna under åren som gått. Jag är lyckligt lottad tycker jag, så jag väntar nog med krisen. Tids nog kommer nog livet att erbjuda kriser, det går inte att undvika tyvärr. Min högsta önskan just nu är att vi alla skall få fortsätta vara friska.

Min mor sa att den första snön föll när jag föddes. En kär vän sa att första snön föll den dagen jag fyllde 10 år. Det gör den även idag! Vilket lustigt sammanträffande.

Kära vänner. Jag önskar er den finaste av dagar!